Demoex

OS i samhällsbygge

En hypotes som jag själv har är att demokrati sprider välfärd. Jag funderar på om OS i Peking i augusti kommer bli en stor antites. Kinas regering vill säkert visa omvärlden att ett hypermodernt, välorganiserat och kapitalstarkt samhälle klarar sig utan demokrati. Hittills har det gått bra (nåja) utan demokrati. Kapitalism bygger rikedomar och koncentrerar dem. Men att sprida välfärd är något annat.

Hur blir demokrati kul?

Demoex hade gäster från Sollentuna och Österåker på fullmäktigemötet den 3/3 -08. De kom för att studera hur vi agerar i lokalpolitiken och fick se ett fullmäktigemöte som för ovanlighetens skull var sevärt!

I början lade Parisa (Demoex) fram en lätt provokativ interpellation med anledning av SCB:s undersökning där hon påstod att det finns ett demokratiskt underskott i Vallentuna. “Det skulle vara intressant att veta hur många av oss i fullmäktige som upplever att de har varit med och påverkat de beslut som fattas ikväll. (…) Om inte vi som sitter fullmäktige känner att vi kan påverka - hur ska de som har valt oss kunna göra det? ” sade hon bl.a.

Blixtbelysningen av demokratiproblemet kunde inte ha kommit lämpligare. Nästa fråga handlade om att ge kommunstyrelen ökat inflytande över näringslivspolitiken, vilket skedde utan pardon. Därefter skulle fritidsnämndens ansökan om en miljon extra till föreningsbidrag avslås enligt planerna. Men plötsligt lösgjorde sig enstaka förtroendevalda ur partiledningarnas grepp och började tala utifrån sin egen övertygelse. Föreningslivets väl och ve stod emot kommunledningens principfasthet. Vi på läktaren kände dramatiken: Utgången är oviss, demokratin lever, debatten är på allvar!

Då kliver ett sömnpiller upp i talarstolen. Han mal sönder all spänning med ett femton minuter långt och förnumstigt anförande helt utan dramatisk nerv. Efter ytterligare ett par trötta kommentarer blir det till slut omröstning med votering som slutar 20-17 till kommunstyrelsens favör… Vad kan man säga? Upproret slogs ner av en filibuster - en långpratare. Visst, alla folkvalda har demokratisk rätt att komma till tals och tala till punkt. Men kan vi inte försöka fatta oss någorlunda kort?

Kanske var det interpellationen som tände gnistan, vad vet jag? För en stund fick vi i alla fall uppleva att lokalpolitik kan vara lika spännande som en vm-match i fotboll! Intresset för politik skulle öka drastiskt om besluten i fullmäktige inte gick att förutsäga. Men då måste kommunstyrelsen låta bli att avgöra alla frågor på förhand. Partierna måste acceptera att alla inte tycker lika i alla frågor. Och de folkvalda måste sluta att tråka ihjäl varandra med långa tal.

Snabbt klubbslag på fullmäktige

Jag kom till fullmäktige den 18 juni med förhoppning om att kunna få mötet att besluta annorlunda än kommunstyrelsens förslag.

Rädslan för motargument

Demoex försöker skapa en arena där meningsmotståndare kan debattera konkreta sakfrågor med varandra. Målet är att kunna presentera både för- och motargument i varje fråga för att få fram mer genomtänkta beslut. Tyvärr har vi inte lyckats särskilt bra. Lokala politiker från andra partier har bjudits in, men de har inte velat medverka.

Amerikanskan Diana C Mutz, som har studerat s.k. “crosscutting” - tvärpolitiska diskussioner - har märkt att akademiker och politiker undviker crosscutting i högre grad än andra. Hon drar slutsatsen att de hellre diskuterar med människor som bekräftar deras egna värderingar. Det kan förklara varför Demoex inte lockar dem.

Mutz studier visar att det pågår en självindoktrinering bland folkvalda. Man vill inte tro att det är sant. Hur kan politiker vara ointresserade av motargument? Valet mellan att vara indoktrinerad och tvärsäker eller att ha ett rörligt intellekt borde inte vara svårt. Visst kan det vara jobbigt att ständigt ompröva sina värderingar, men det är vår förbannade skyldighet tycker jag. Annars blir vi fossila.

Den lilla världens försvar

Barbro Hedvall (DN) ifrågasätter värdet av småskalighet i artikeln Eviga sanningar den 31/3. Hennes tes verkar vara att det är egenintresset som gör att vissa personer vurmar för det ”lokalindustriella komplexet”. Jag har en annan syn på saken.

Arthur Schopenhauer menade i Die Welt als Wille und Vorstellung (1818) att världen är ond. Behoven är alltid större än möjligheten till behovstillfredsställelse, resonerade han. Efter honom kom globaliseringen och världen blev en bättre plats att leva på. Nu har (nästan) alla råd att köpa den senaste musiken, goda hamburgare och snygga jeans. Sociala behov är inte lika lätta att tillfredsställa. Mot känslor av ensamhet och meningslöshet biter inte konsumtion. Det krävs andra människor för att fylla våra liv med mening och betydelse.

Hannah Arendt framhöll i The Human Condition (1958) vikten av offentlig politisk debatt. Genom den uppstår en gemensam värld -en gemensam arena där medborgarna kan vinna ära och respekt. Men Schopenhauers problematik gäller ännu för offentligheten. Rummet är alltför trångt. Bloggosfären har vidgat utrymmet, men den lokala kulturen har alltjämt en funktion att fylla. Alla som är aktiva i lokalsamhället - politiker, präster, entreprenörer, tjänstemän, idrottsledare, lokalpressen - gör den lilla världen meningsfull med sitt engagemang. Småskaligheten behöver försvaras så att lokalkulturen inte drunknar i hyperkapitalism.

Det finns ingen konflikt mellan lokal och statlig politik. Lokala frågor bör avgöras lokalt och globala bör avgöras globalt. Vi kan vara medborgare på flera olika nivåer, både i EU, Sverige och kommunen utan att hamna i konflikt med oss själva. Detta är inga eviga sanningar men väl min subjektiva uppfattning.

Kreativitet smittar

Är du påhittig? Då får du gärna bidra till demokratiutvecklingen. Kreativa personer stimulerar varandra. Den bästa respons en kreativ person kan få är inspiration till nya idéer.

En ny situation i politiken

Nya kommunfullmäktige har under ett par dagar fått utbildning och aktuell information på Mattiasgården och i Åbybergskyrkan. Deltagarna bjöds på ett späckat och intressant program.

Läget är gynnsamt. Om vi spelar korten väl kommer Vallentuna bli en vinnande kommun. Framför oss har vi ett antal stora och viktiga beslut att fatta, och nya politiska ledningen tycks vara inställd på att spela med öppna kort mot allmänheten. Här kan Demoex möjligen fylla en funktion.

Vad har (s) emot direktdemokrati?

“För oss har den fria debatten trätt i den spikade tesens ställe” skrev Olof Palme i boken Politik är att vilja (1968).

Valanalys

Demoex gick upp från 1,7 till 2,9 procent i valet, trots att vänsterpartiet kom tillbaka. Vi förstärkte vårt mandat, men vi tog inget nytt. Nu får vi troligen fortsätta i fyra år till med samma arbetsformer.

I valrörelsen har vi haft en höghjuling som demokratimodell. Höghjulingen var en prototyp till den moderna trampcykeln. Det tog 25 år från att den kom tills att cykeln började se ut som idag med två lika stora hjul. Om Demoex fortsätter växa i samma takt dröjer det ungefär lika lång tid, 25 år, innan de representativa och direktdemokratiska hjulen är lika stora.

25 år är en lång tid. Men det som växer för fort växer ofta snett. Vi skulle troligen kunna göra en bättre valrörelse och växa fortare om Demoex var hårdare styrt och hade ett belöningssystem för medlemmarna. Problemet är att det skulle uppstå en hierarki och en oligarki inom organisationen. Då vore Demoex inget nytt. Sådant finns det redan gott om i politiken. Vi tar det lugnt istället.

Intressant läsning

Jag vill gärna rekommendera Seppo Salmivuoris essä Den smarta massan (DN 13/9) Där står att en heterogen grupp av individer är kollektivt både klokare och fattar bättre beslut än de intelligentaste och mest kompetenta enskilda medlemmarna i gruppen.